Krönika: Vem vill du vara i det här samhället?

Det är inte svårt att hitta något som får en att tappa tron på mänskligheten numera. Kanalerna och möjligheterna att berätta för omvärlden vad man gör och tycker är till synes oändliga.

Och kalla mig dysterkvist, men det är något i hela den här "Gör din röst hörd" - kulturen som också plockar fram det allra värsta i oss. Vår självupptagenhet. Våra fördomar, våra rädslor, våra skygglappar. Och kanske inte minst vår tendens att lägga skulden utanför oss själva. När alla kan göra sin röst hörd så vill också alla prata och synas.

Intresset för att lyssna och se verkar begränsat. Jag skäller ibland på min omgivning när det gäller detta. Var lite nyfiken! Var lite ödmjuk! Tänk för en gång skull tanken att det är du som har något att lära av någon annan.

För det sätter sina spår att ha varit journalist i 25 år. Från att ha varit en ganska kategorisk åsiktsmaskin med en väldigt stor tilltro till sitt eget sunda förnuft så nöts man successivt ner och inser hur mycket det är om världen och hur den funkar som man inte vet. Man blir ganska ödmjuk.

Man inser också hur viktiga vi var och en faktiskt är. Hur varje enskild människas inställning till världen och tingens tillstånd påverkar vilket samhälle vi får.

Det är lätt att klaga på politiker och makthavare. Och det är jättelätt att se det pris just man själv eventuellt får betala för ett bättre samhälle. Men bygger man verkligen ett bra samhälle av att alla ser om sitt eget hus och lägger skulden på det dåliga utanför sig själva?

Eller är det genom att vi alla tar oss en liten funderare och försöker hitta just vår roll och vårt bidrag som medborgare i ett samhälle? Inte bara som individer i ett land, utan faktiskt som delar av ett samhälle. För när alla har fått möjligheten att klaga närhelst de är missnöjda och när konsekvenserna av det riskerar drabba organisationer, politiker och företag, då får enskilda individers behov ganska mycket makt.

Och med makt kommer ansvar. Det vet alla som har haft sådan. Men det där ansvaret verkar vi inte vara så intresserade av. Som en av våra stora textförfattare skrev i en av sina hitlåtar: “Man vill kamma in vinningen men sår inga frön”. Kanske är det där vi hittar nyckeln till en bättre värld. Jag vet att det är där jag själv hittar min mening med det jag gör.

Jag hoppas att vi var och en inte bara utnyttjar makten vi har, utan att vi inser att vi också har ett ansvar för att skapa det samhälle vi vill ha. Det behöver inte vara stort eller märkvärdigt. Men det kanske inte skadar om vi alla funderar ett varv över vår egen roll i detta vårt gemensamma samhälle. Vem vill jag vara? Vad kan jag göra? Vad behöver jag? Vad kan jag offra?

Om vi alla såg oss själva som en del i något större skulle kanske inte tron på mänskligheten behöva vara hotad, trots allt.

Linda Thulin
september 2022