Av olika skäl behövde jag förändra min jobbsituation.
När jag släppte alla spärrar och började spåna fritt kring vad jag helst ville göra föddes den här idén. Den är baserad på lust, magkänsla och 25 års erfarenhet av att vara journalist. Den har med andra ord inte kommit till av att jag läst rapporter, gjort kundundersökningar eller gått på diverse framtidsseminarier. För det är inte sån jag är. Jag gör saker som jag gillar och tycker är meningsfulla och sedan analyserar jag dem och funderar kring hur de kan bli bättre.
Det är så jag insett att jag vet för lite om hur folk egentligen har det. Vad de vill, tänker, drömmer om, prioriterar, gråter över och ligger sömnlösa över. Jag tänker att det inte är förrän man vet sånt som man vet hur ett samhälle behöver se ut.
Jag startade Livet i Landet väldigt ambitiöst våren 2021. Utan finansiering och utan att veta om det skulle flyga. Ganska snabbt insåg jag att idén som sådan var bra (Svenska Dagbladets poddredaktör hade med podden på sin “bäst just nu” i juli 2021). Men arbetet tog för mycket tid och gav mycket blygsamma intäkter. Så under det dryga år som jag pausade för att tjäna pengar på annat finslipade jag idén och hittade ett upplägg som ska kunna hålla på sikt, även när det inte ger några pengar. Jag vill ju så gärna berätta de här historierna!
Det var så Livet i Landet blev en renodlad intervjupodcast. Nu intervjuar jag alla sorters människor. Vänner och bekanta, kända och okända. Vi pratar om hur de har det i dagens Sverige och hur de ser på sin egen roll i det samhälle vi alla lever i. För Sverige är ju fullt av människor vars liv tickar på dag efter dag, långt bortom löpsedlar och strålkastarljus. Och varje enskild människas berättelse, alldeles oavsett vem man är, säger något om Sverige idag.
Och människor gillar att höra andra prata om sina liv, det vet vi av den poddexplosion som vi sett de senaste åren. Men oftast pratar vi om våra liv utifrån oss som individer. Det handlar om mode, relationer, barnuppfostran, träning och mat. Men vilka vi är som en del i något större pratas det mindre om. Det är det jag vill bidra med. För hur vi har det på jobbet, när vi hämtar på förskolan, hur trötta vi är på kvällen, vilken mat vi handlar osv, är bara delvis individuella val. Det är också ett resultat av vilket samhälle vi har. Och samhället är i sin ur vi. Och de val vi gör. Vi är inte bara individer, vi är en del av något större.
Och i en tid där journalistiken är under attack och nyheter allt oftare väljs bort, så är det uppenbart att det behövs något nytt. Ett forum där polarisering och konflikter, hårdvinklingar och snuttifiering inte har en plats. Det är lätt att säga men svårt att göra, inte minst i stora medieorganisationer. Men kanske kan en ensam eldsjäl ändå bidra i det lilla till en förändring som just nu känns väldigt angelägen. Jag hoppas det.
Linda Thulin
