Christian: ”På landet behöver man vara en del av lösningen”

När dataingenjörerna Christian och Johanna Dahlqvist tog över en släktgård i innersta Halland tog deras liv en ny vändning. Passionen för ett hållbart liv för djur, människor och natur har gjort dem till moderna småbrukare med ett stort mått av digitala inslag.

Ett av flera företag som de startat drivs kollektivt tillsammans med grannarna och styrs via ett manifest med fokus på att ha roligt och att lyfta varandra.  

— Vill man bo så här på landsbygden behöver man själv vara en del av lösningen, säger Christian Dahlqvist.

Lyssnar du hellre än läser? Här finns poddversionen av Christians berättelse

Har höns i ombyggd husvagn

Det var 2002 som Christian och hustrun Johanna tog över gården Sundhult där de nu bor med sina två barn, 12 och 14 år gamla. Till en början visste de inte vad de ville göra med gården och fortsatte istället sina ingenjörsjobb i Halmstad 7 mil bort.

Nu har de byggt upp en verksamhet som består av flera olika delar. Det senaste tillskottet är trehundra höns som betar i en hage på somrarna. Som hem har hönsen en ombyggd husvagn. Golvet är av nät så att bajset kan användas som gödsel. Varannan dag rullas sen husvagnen några meter för att få gödsel på en ny del av hagen.

Sommartid lever hönsen i en flyttbar hage och sover i en ombyggd husvagn. Foto: Linda Thulin

Att låta betande djurs gödsel berika jorden ingår i den typ av lantbruk som familjen Dahlqvist bedriver, så kallat regenerativt jordbruk (*1 Läs mer längst ner). Det handlar om att inte bara bevara marken utan även återskapa den, något som Christian lärt sig mycket om de senaste åren. Även jag får mig en rejäl lektion, bland annat om värdet av att behålla och få ner koldioxid i marken. Jag förbluffas över allt som denna omskolade dataingenjör kan om sin nya bransch. Han säger att det är tack vare ”The University of Youtube”. Med rätt motivation och en hälsosam dos källkritik finns det mycket att lära sig på internet.

Granne föreslog lurviga djur

På andra sidan vägen finns några andra djur som också betar och gödslar markerna. Det är en handfull lurviga, hornbeklädda Highland Cattle-kor som hittat en perfekt dunge där de kan få sol och slippa vinden.  

Det var med de här djuren det började 2017. Familjen Dahlqvists granne Jerry hade ett gäng Highland Cattle-djur som han behövde göra sig av med. Han kom att tänka på Sundhult som hade marker som passar de här djuren. Till skillnad från hur det ser ut lite närmre havet är markerna här kargare, mer kuperade och har mer skog. Jerry frågade om de kanske kunde starta något gemensamt där de använde Sundhults mark och ägde djuren tillsammans.

Highland Cattle är från början en skotsk ras och kan vara ute året om. Foto: Linda Thulin.

Det hela slutade med att totalt 8 grannar startade företaget Solskensfarmarna. Delägarna, som alla har en koppling till bygden, har i grunden vitt skilda yrken. De är ingenjörer, arkitekter, förskollärare med mera. I manifestet som styr verksamheten står det bland annat att man ska ta vara på varandras kompetenser, ha roligt och ta hand om varandra och djuren. Istället för ett mål om maximal vinst står det att verksamheten ska vara ekonomiskt hållbar. Dessutom ger man delägarna möjlighet att hålla på med flera olika saker.   

Solskensfarmarna har nu ett 50-tal djur på marker runt om i Kärnebygd, som byn heter. En by som jag — trots att jag jobbade som lokalradiojournalist i Halland i 15 år — aldrig hört talas om.

— Varför skulle du ha gjort det? Förut fanns det ingen anledning att komma hit, säger Christian och poängterar att byn ligger precis mellan de två större vägar som går igenom det innersta av Halland.

En skylt som säger så mycket

När jag kör för att träffa Christian är det en i raden av kalla, soliga vinterdagar i Halland. Varje kilometer av de nästan 50 jag kört sedan jag svängde av motorvägen i Falkenberg har kantats av underbar snötäckt natur. Så jag ler för mig själv i bilen när jag kommer fram till Kärnebygd och ser den smartaste skylt jag sett om lägre hastighet: ”Sänk farten och njut”, står det.

Skylten säger så mycket mer än man först kan tro. Inte bara om den andlöst vackra naturen med skog och sjöar, utan också om nivån på kreativiteten och synen på livet i den lilla byn.

— Man måste utgå från det positiva för att få till en förändring, säger Christian när jag nämner skylten.

En uppmaning lätt att följa en solig vinterdag i Hallands inland. Foto: Linda Thulin

Det är en filosofi som också präglar företaget Solskensfarmarna, som delar upp arbetet utifrån vem som är bra på vad och vem som tycker vad är roligt. Sedan betalas man utifrån den tid man lagt ner.

Vattenledning blev gardinstång

Förutom boskapen driver man också en gårdsbutik som ligger i den gamla lanthandeln mitt i samhället, Viktors affärshus. Den har öppet fyra timmar i veckan och säljer bland annat grönbetesägg, hängmörat naturbeteskött och annat lokalproducerat. Dessutom har den gamla lanthandlarens hem blivit ett bed and breakfast som delägarna hjälps åt att driva.

Viktors Affärshus hette Kärnebygds diversehandel och öppnade 1924. I nästan 40 år drev lanthandlaren butiken som var ett nav i bygden. Att kliva in där idag är en rejäl nostalgikick. Det må säljas moderna ekologiska produkter i butiken men kvar finns också en del av originalinredningen och överblivna varor från den tiden. Och i bostadshuset där man hyr ut fyra rum är allt inrett i tidsandan, med en och annan kreativ återbrukslösning. Som att en gammal vattenledning blivit gardinstång i badrummet.

Utsikten mot sjön gör att jag mentalt börjar planera in en minicykelsemester till våren, med destination Viktors Affärshus B&B. Det är lätt att bli inspirerad när man står mitt i idyllen och får höra om hur mycket som är möjligt bara man vill.

I Viktors affärshus gör man en tidsresa nästan 100 år tillbaka i tiden. Foto: Linda Thulin

Men så behöver jag inte mata 300 höns, ta hand om deras ägg och se till så de inte dödar varandra. Jag behöver inte heller ta hand om en ko som har kastat sin kalv, vilket hänt samma morgon. Eller hantera stressen över att ett djur brutit benet och måste nödslaktas, vilket innebär en ekonomisk förlust.

Idyllisk tillvaro med inslag av stress

Jag frågar Christian hur han undviker att bli stressad. Han säger att han ändå är den av de båda som har lättast att bli stressad. Han gillar att kunna planera och det är ju ibland svårt när man har att göra med levande djur eller grödor som påverkas av väder. Men sen säger han också något som fastnar.

— Vi har aktivt valt det här livet. Vi vill bruka jorden på det här sättet. Vi vill hantera djuren så här. Och vi vet att det kommer med vissa konsekvenser. Men det är lättare att hantera motgångarna när man har gjort ett så medvetet val.  

Senaste tillskottet på gården är en hönsbesättning på 300 djur. Foto: Linda Thulin

Det där att valen är gjorda trots ett visst pris, dyker också upp när vi står ute i hagen och tittar på hönsens sommarbostad. Vi har just varit i deras vinterhem, en växthustunnel som värms upp av deras eget bajs. Där hittade Christian till min förvåning en död höna och jag fick lära mig varför ekologiska bruna ägg är ovanliga. Det beror på att hönsen som värper dem är ganska aggressiva och har en tendens att ta död på varandra, om de upptäcker en svaghet. Det innebär ett svinn som inte alla uppfödare vill riskera.

Hönsen rustas för att överleva höken

Men Christian och Johanna tänker ett steg längre. Eftersom de har sina höns i en flyttbar hage på somrarna finns det en stor risk att de blir tagna av hökar. Att då leva tillsammans med ganska aggressiva ”kompisar” gör hönsen mer påpassliga även mot höken. Sen är det ändå några som stryker med till rovfågeln varje år, men det är också en del av ekvationen.

— Det är ju bra att vi har hök, det betyder att ekosystemet fungerar, säger Christian.

Det jordnära och lantliga livet på Sundhult kunde på många sätt lika gärna levts för 200 år sedan. Om det inte varit för moderna inslag som solceller på lagårdstaket och Teslan som står inne i lagården. Eller att det mesta som sker på gården dokumenteras och läggs ut i sociala medier.

— Alla som köper våra ägg är med och betalar till företaget. Genom att visa upp vad vi gör får de vara med i hela processen, utan att behöva skyffla bajs. Ibland när folk handlar kan de fråga om specifika djur som de sett i våra kanaler. Via sociala medier får de en mycket bättre känsla för det vi håller på med, säger Christian.

Startade företag för att få fiber

Vi tar Teslan ut till en av hagarna för att jag ska få närbilder på korna och deras kalvar. När vi pulsar i snön genom hagen vill jag veta mer om hur det är att leva det här livet på landet. Vilka svårigheter möter man och vilket stöd får man av samhället? Det är det jag vill fånga med de här berättelserna. Hur människor har det i dagens samhälle och vad de mer har att önska. Men Christian är en person som är uppfylld av sin verksamhet och allt han vill förmedla. När det gäller saker att önska av samhället så tvekar han och tänker ett tag.

— Kanske att man tänker mer på hur många olika sätt det finns att göra saker.

Egentligen ett ganska väntat svar från en som hittar egna lösningar på det mesta i livet.

Christian med några av djuren, som varje år döps tematiskt. Förra året fick de Star Trek-namn.

Som när han bestämde sig för att inte vänta på att någon annan skulle ordna fiber till byn. Eftersom den processen ofta är både krånglig och långdragen på landsbygden, gjorde Christian och grannarna själva slag i saken. De bildade bolaget Byafiber och såg till att invånarna i Kärnebygd fick samma uppkoppling som stadsborna förväntar sig.

Barnen är i princip helt digitala

Och möjligheten till uppkoppling har varit av stor betydelse för samhället, inte minst under den pågående pandemin.

Det har också underlättat i ett annat sammanhang som jag funderar över under tiden som Christian visar runt. Han är ju uppenbart driven och nöjd med det här livet. Och hans fru har bott här stora delar av sitt liv. Men vad säger barnen om att bo så här isolerat?

— De vill absolut bo så här. De är i princip helt digitala och umgås med de flesta av sina vänner via datorn. Det är ju så barnen umgås idag, när de inte är i skolan. De väljer kompisar mycket mer utifrån intressen och inte bara geografi. Visst träffas de öga mot öga också, men de har en kontinuerlig kontakt inom kompisgängen som vi inte hade på vår tid.

Det är också när det gäller digitaliseringen som jag till slut får Christian att önska något mer från samhället. Att möjligheterna skulle utnyttjas mer. 

Så får man kommunal service ”på riktigt”

Han tror till exempel att skolan skulle kunna ge eleverna mer individuellt anpassad undervisning. Från skolans värld ger han också ett exempel från en mindre landsbygdsskola. Den kunde erbjuda undervisning i ett ämne trots att man inte hade någon behörig lärare på orten, eftersom undervisningen skedde digitalt.

Enligt Christian är digitaliseringen också svaret på frågan om hur kommuner med stor yta men få invånare ska kunna erbjuda full kommunal service till alla.

— Nyckeln är att slippa service som är kopplad till en viss geografisk plats eller en specifik tid. Kan man bli av med det så har man kommunal service ”på riktigt”.

Det kan handla om att låna böcker, handla mat, göra bankärenden. Men också om basala saker som jobb, skola och vård.  

Vem är egentligen smartast?

Det där att kunna välja vad man vill, när man vill det, genomsyrar mångas vardag i denna digitala tidsålder. Men för den som helst vill leva på landsbygden kan det vara skillnaden mellan att tvingas in i ett liv man inte vill ha eller att få sitt drömliv.

Jag kör hem mot Halmstad på det som utsetts till Hallands vackraste väg, med ett flak bruna grönbetesägg i passagerarsätet. Och jag tänker på den gamla ”sanningen” som placerade den tidigare Moderatledaren Anna Kinberg Batra mitt i en mediestorm.

Även om hon fick kritik för det hon en gång sagt, tycker jag nog att den inställningen vilar över tillvaron i huvudstaden: Att stockholmare är smartare än lantisar.

De skulle bara veta.

Linda Thulin

------------------------------------------------------------------------------------------------

*1 Om regenerativt jordbruk: Ett arbetssätt som är på frammarsch när det gäller hållbart lantbruk. Det handlar om att jorden ska må bra och om att få ned så mycket som möjligt av kolet i marken, där det gör minst skada. Detta kan göras på flera olika sätt. Man kan ha djur som betar och gödslar marken, man kan se till att ha jorden beväxt och att odla fleråriga grödor. Man undviker också att plöja marken och lämnar den ifred så mycket som möjligt (så att kolet i marken stannar där) Hos Solskensfarmarna innebär det utöver det som står i artikeln också att man i år testat att köra ut all maten till djuren i hagen på hösten. Balarna med ensilage öppnas sedan en i taget i takt med att de tar slut. På så sätt kan man undvika att köra traktor när marken inte bär och låta den vila. Och när man behövde bli av med resterna av energiskog lät man djuren beta bort dem, istället för att plöja.

Landsbygdsforskaren Josefina Syssner blir upplyft av att läsa om Christian och Kärnebygd

Josefina Syssner, kulturgeograf och biträdande professor vid Linköpings universitet. Foto: Anders Ristenstrand