Filosofen: "Stora förändringar har påverkat synen på flyktingar"

Det säger Svante Nordin, professor emeritus i idé och lärdomshistoria vid Lunds Universitet. Han beskriver hur Sverige och världen tog klivet mot globalisering och mångkulturalism i en tid när Berlinmuren hade fallit, Kalla kriget var över och allt tycktes möjligt.

Med facit i hand kan man se att förändringen skedde med ett ganska svagt folkligt stöd och förde med sig svårigheter som ingen riktigt såg då.

När Adelina Sejdijaj (i huvudartikeln) kom till Sverige som sjuåring upplevde hon ett positivt mottagande. Det fanns ett intresse för vilka de nya svenskarna var. Idag tycker hon att det är annorlunda. De flyktingar hon jobbar med möts av mindre intresse, en större rädsla och de ses snarast som en ekonomisk belastning.  

Vill man förstå vad denna skillnad handlar om får man intressanta nycklar av Svante Nordin. Den nu 75-årige professorn är en profil inom svensk filosofi och har skrivit en mängd böcker. Den senaste handlar om Sveriges moderna politiska historia under 200 år. Han delar in utvecklingen i fem olika “moderna politiska projekt”, där varje kliv in i ett nytt följer ett liknande mönster.

Det senaste klivet in i ett nytt modernt projekt tog Sverige precis när Adelina Sejdijaj och ytterligare ungefär 100 000 flyktingar från Balkan kom hit. Enligt Svante Nordin är vi i dag precis i slutet av denna period. Nu ser vi vilka problem som finns och vi är redo att hitta ett nytt projekt för att få ett så modernt samhälle som möjligt.

Svante Nordins beskrivning av de här åren visar att missnöjet som vi ser på många håll idag inte bara handlar om konsekvenserna av en relativt sett stor invandring. Det handlar också om hur världen under samma tid förändrats i andra avseenden, och inte minst om hur själva förändringen gick till.

Ca 100 000 flyktingar kom till Sverige under Balkankriget. Adelina och hennes man kom båda från Kosovo 1992. Foto: Linda Thulin

Men vi börjar med det som Adelina beskriver i artikeln, hur det har skett en förändring i hur vi bemöter och ser på flyktingar. Denna förändring är inte konstig enligt Svante Nordin.

— För det första är det väldigt länge sedan det var 1990-tal. Det har hänt oerhört mycket sedan dess. Sådant som vi inte såg framför oss där och då.

Ingen förutsåg så många på flykt

Han ser framför allt tre stora förändringar som påverkat mottagandet av och attityden till flyktingar.

— Den senaste var den politiska helomvändningen i samband med flyktingkrisen 2015. Den blev väldigt dramatiskt, nästan över en natt. En annan stor förändring var Sverigedemokraternas framväxt och intåg i riksdagen 2010. Och den tredje stora förändringen var situationen i omvärlden som vi inte hade kunnat förutse. Saker såg ju så ljusa ut.

Med situationen i omvärlden menar han det stora antalet flyktingar runt om i världen. År 2020 bedömde FN:s flyktingorgan UNHCR att en procent av världens befolkning, nästan 80 miljoner människor, var på flykt. Och att så många flyktingar sökt sig hit har haft betydelse, säger Svante Nordin. Han säger också att samhället nu börjat erkänna att invandringen även lett till problem, bland annat i form av utanförskapsområden och gängkriminalitet.

Men att dessa problem inte förutsågs till en början är också helt naturligt, säger han.

— Det var en ny era och hur ska man kunna veta vad som blir problemen i den nya eran?

Världen var i ett läge där vi såg väldigt ljust på framtiden. Murens fall, Sovjets kollaps, kalla krigets slut. När de gamla problemen försvinner och hela världen blir friskförklarad så ser man inte att det väntar nya problem runt knuten. Även om det är en illusion så är det ju roligt att vara glad.

Globaliseringen hade också baksidor

Det här är ett mönster som går igen under hela historien, säger Nordin.  

Varje nytt modernt projekt börjar i en glad förväntan, men så småningom poppar problemen och svårigheterna upp. Och gör det nödvändigt att tänka om.

Oförmågan att se problemen gällde inte bara flyktingsituationen, utan även den andra parallella rörelsen under den här tiden, globaliseringen av marknaden.    

— Man såg ju att globaliseringen förde med sig en massa positiva saker. Tillväxt, miljarder människor som sakta lyftes ur sin fattigdom och så vidare. Men nackdelarna, med ökade klyftor mellan högavlönade och lågavlönade, industrier som slogs ut och outsourcing. Det är också aspekter av en stor samhällsförändring som trädde in samtidigt.

Att inte kunna räkna ut i förväg vilka problem som kan uppstå är ju i många avseenden högst naturligt. Det är skillnad på teori och praktik, på att vara nyförälskad och ha varit gift i 30 år. Man inser att allt inte var som man hade trott. Och kanske var världen ovanligt nyförälskad då, när muren föll.

Förändring som kom uppifrån

Ytterligare ett skäl till missnöjet som vuxit sig allt starkare handlar om att klivet in i denna nya fas i stor utsträckning kom uppifrån, tror Svante Nordin.

Vi folkomröstade visserligen om att gå med i EU, vilket flyttade makten längre bort från den enskilda medborgaren. Men i övrigt kom förändringen inte från folkdjupet.

— Det var inte så demokratiskt förankrat utan kom ur en situation som ställde politiker och företag inför nya utmaningar. Det hängde ihop med murens fall, det kalla krigets slut och utvecklingen inom IT och digitalisering.

Politikerna var ganska ense om att det krävdes en förändring för att hänga med i utvecklingen. Det gällde oavsett vilket av blocken som hade makten, anpassning till den nya tiden var det som gällde.

Det var med den motiveringen Alliansen drev igenom skattesänkningar och avregleringar.  

— Jag menar de gamla bruksorternas försvinnande, industrins försvinnande, outsourcingen, och allt som drabbat människor i Sverige och många andra länder. Det var ju inte befolkningen på marken som hittade på det, utan det var en förändrad internationell situation.

Logisk framgång för SD

I Sverige var alla partier överens om att köra över den folkliga opinionen, säger Svante Nordin.

— Och då fick man ju också Sverigedemokraterna som ett brev på posten. Motsvarande skedde i flera andra länder. Man kan inte köra över en stark folkopinion hur länge som helst.

Idéhistorikern Svante Nordin intervjuas via video från hemmet i Lund. Foto: Roger Bengtsson.

Jag slås av att det Svante Nordin beskriver innebär att Sverigedemokraternas framgångar kanske inte enbart beror på ett missnöje med invandringen, även om det ständigt är den som påtalas.

— Absolut. I USA exempelvis handlade Trumps framgångar inte bara om invandringen. Och så tror jag att det är i Sverige också. Att människor som befinner sig ganska långt ner på den sociala stegen känner sig överkörda. De som inte är så välutbildade eller välavlönade, som är arbetslösa eller bor på orter som ingen bryr sig om. De betraktas av etablissemanget med en axelryckning eller kanske till och med förakt. När det kommer politiker som ställer upp för dem och säger det de vill höra, då blir de glada och entusiastiska.

Populism klingar ofta negativt, men Svante Nordin tycker att populismen ligger i demokratins natur. Att folket vill ha en röst. Även de som inte är så framåt, unga, välutbildade och välavlönade.

— Det är en klassfråga kan man säga. Det som vänds upp och ner är att förr trodde man att underklassen skulle vara vänster och nu har den blivit höger på något sätt.

Utveckling bör ske mer varsamt

Ett växande folkligt missnöje och fler och starkare populistiska partier har oroat många de senaste åren. Men Svante Nordin är inte orolig.  

Han säger att om populismen och missnöjespartier hanteras på ett förnuftigt sätt så kommer det att bidra till en konstruktiv nyorientering. Han påminner om att även socialdemokratin var populistisk på sin tid.  

— Men de blev så småningom en mycket konstruktiv kraft. Så jag är optimistisk för Sverige och andra demokratiska länder. Jag tror på demokratin, den ger en möjlighet att fånga upp missnöje och populism, och kanalisera det till något konstruktivt. En del av poängen med demokrati är att det hålls val med jämna mellanrum så att det går att korrigera sig själv. Det är en väldigt viktig del av demokratin, att den kan vara självkorrigerande.

Enligt Svante Nordin är vi nu på väg in i ett nytt modernt politiskt projekt. Bristerna i det nuvarande har blivit tydliga och utvecklingen kräver något nytt. Frågan är vad som behöver hända för att vi inte ska begå samma misstag som senast.

— Det som behöver hända har delvis redan hänt. En större realism. En tillnyktring och insikt om var hela folket, alla grupper finns. Nästa projekt kanske inte ska ha samma fartblindhet i moderniseringen. Man kan inte bara applådera att det inte finns några gränser, att varor och tjänster och människor kan röra sig fritt, eller digitaliseringens möjligheter. Man kan inte bara modernisera mera. Det behövs faktiskt en viss varsamhet.

Eliten ville skrota folkhemmet

Men denna strävan efter det moderna kännetecknar alla de här perioderna då man går in i ett nytt politiskt projekt, enligt Svante Nordin. Samma sak gällde folkhemsprojektet, som kännetecknades av välstånd och välfärd. Det ansågs också vara världens mest moderna på sin tid. Men sen tyckte man att det var gammalt och nattståndet. Från nyliberalt håll kallade man folkhemmet nationalistiskt och rasistiskt, men även feminister, miljörörelsen och forskningen var plötsligt eniga om att folkhemmet var ute.

— Bland annat kom det en rad intressanta avhandlingar inom mitt eget ämne, idé och lärdomshistoria. Alla gick ut på att underkänna folkhemmet.

Men även här kom viljan till förändring uppifrån. Det fanns egentligen ingen folklig kritik mot folkhemmet. Snarare kan man idag uppleva en nostalgi kring det Sverige som var då.

Även från politiskt håll finns det idag en större förståelse för de värden som folkhemmet stod för på sin tid, säger Svante Nordin.

— Jag har förståelse för att människor kan känna en folkhemsnostalgi eftersom jag växte upp på femtiotalet. Men jag tror inte för ett ögonblick att det går att återvända. Så det nya, det sjätte moderna projektet måste bli något annat.

Pandemin tydliggör gränserna

Vad ett nytt modernt politisk projekt kan tänkas innehålla går vi inte in på, men Svante Nordin ger ändå en vink om vad han har sett i den påtvingade situation vi alla lever i under den pågående pandemin:

— Titta på vad coronakrisen har visat. Där ser vi hur gränserna faktiskt finns. Vi är ju instängda, på ett nästan absurt sätt. Bakom våra nationella gränser. På ett sätt har det slagit om under krisen.

Nordin säger att det som visat sig under pandemin är en så kallat atavistisk nationalism. Det är som en slags instinktiv nationalism, där man utgår från att det är den andre som gör fel. Alla sitter i sitt land och tror att det är “utlänningarna” som kommer med smittan.

— Man ju tycka att det är löjligt, men man måste ta hänsyn till det. De här känslorna finns hos människor, de finns hos oss själva. Man måste handskas lite varligt med dem. Man kan inte bara håna och tala om fördomar. Människor är människor.  

Linda Thulin
linda.thulin@livetilandet.se